Dragit vidare.

Var ett tag sedan vi hade tillgång till internet. Har nu hunnit avverka de små länderna Benin och Togo samt precis tagit oss över gränsen till Ghana. Samtliga gränsövergångar har gått riktigt smidigt, inga problem någonstans.

I Benin campade vi vid stranden i Grand Popo. Badade i Atlanten, vilket inte är det lättaste på grund av höga vågor och starka strömmar, man fick kämpa för sitt dopp.

Var på en rätt så kass utflykt med guiden Mathias som visade oss ett sköldpaddeprojekt, Mangroveträd, räkfiske och sen hade vi en kokosnötspaus innan vi avslutade med en rundtur i en Voodooby.

Låter kanske inte så illa men det kassa var att vi fått intrycket att vi skulle besöka byn Ganvie, Afrikas Venedig, men så var inte fallet. Turen skulle dessutom bara ta ett par timmar men det blev drygt fyra... Vi var aningens hungriga när vi äntligen kom tillbaka till campingen.

Ganvie åkte vi istället till dagen efter och det var en upplevelse. Särskilt likt Venedig var det dock inte. Staden består av hyddor/skjul som står på pålar ute i en stor sjö. Bilder kommer jag få lägga upp när jag kommer hem för nätet här är inte snabbt.

På vägen hem stannade vi till i en annan Voodoby där vi fick uppleva en galen voodooceremoni, komplett med kycklingoffer.

Nästa land på tur var Togo, där bodde vi på campingen Coco beach strax utanför staden Lomé. Spenderade en halvdag inne i stan där jag shoppade ett par flip-flop tofflor för ungefär 12 kronor på en enorm marknad, inte illa.

Efter besöket på marknaden fann vi en Supermarket där vi köpte på oss vatten och snacks. Hermod fann en tysk som erbjöd sig att köra oss till en bank där vi kunde växla pengar.
Tysken, som var i 65-70 års åldern hade bott i afrika drygt 40 år, börjat i Sydafrika för att sedan flytta runt och till sist hamna i Togo.
Han var ovillig att berätta vad han jobbat med men verkade lite bitter och menade på att det inte går att förstå sig på afrikaner och att de är omöjliga att hjälpa.

På banken där vi växlade vi till oss lite mer västafrikanska franc passade Marlene på att fråga om lunchställe. Vakten visade oss då till, vad som verkade vara, deras personalmatsal. Där åt vi gott och billigt; 16 kronor för fisk och 24 kronor för kyckling med ris.

Annars är Lomé (ungefär som Addis Abeba) som Afrikanska storstäder är mest; smutsigt, stökigt, fattigt blandat med lite lyx, galet mycket folk och larm.

Idag har vi kommit till Accra i Ghana, den här staden skall utforskas imorgon och jag hoppas på lite tätare tillgång till internet framöver då det är svårt att "skriva ikapp".

Avslutningsvis skall sägas att jag njuter av Rosabusslivet i fulla drag!

• SysterLyster kommenterade lördag 7 november 2009

  Ida tog det rätt så bra tycker jag, hon höll sig lugn. Kul att du snart är klar, duktigt jobbat! Vi får fira när vi kommit hem. Kram!

• Annika kommenterade fredag 6 november 2009

  Så mycket upplevelser! Så roligt....fast kanske inte voodooceremonin kanske. Hur tog Ida (djurens vän) det?
  Kan inte säga att ni missar så mycket i Götet direkt. Iskall snålblåst och regn - klassisk Göteborgshöst alltså. Min praktik börjar närma sig sitt slut. Är nu uppe i 43 förlossningar. 7 st kvar :) Svårt att fatta att man snart är klar. Ha det riktigt gott! Kram

Ett hektiskt dygn

Så var man igång igen, härligt!
Befinner mig nu på flygplatsen i Addis Abeba och väntar på planet som skall ta oss vidare västerut till staden Lomé i Togo.

Landade här igår morse efter att ha flugit hela natten och sovit kanske två ryckiga timmar så särskilt fräscha kände vi oss inte...

Tog en snabb siesta, lunch på hotellet och sedan hade Anders (en av våra drygt 20 medresenärer) en kontakt i Addis som hämtade upp de 13 av oss som var intresserade av en rundtur.
Vi började med att se kopian av 3,2 miljoner år gamla Lucys kvarlevor (originalet var för tillfället utlånat till USA - typiskt, varför kunde inte de ta kopian?).

Haile Selassies tron

Därefter åkte vi upp på ett berg där det växte Eucalyptusträd och vi hade utsikt över hela staden.
Turen avslutades med ett besök på en del av en stor marknad där det, tyvärr, inte fanns någonting värt att shoppa.

 Vi åkte även runt i stan och bara söp in atmosfären (smogen) och tittade på folk.

Intrycket blev att Addis Abeba är en typisk afrikansk storstad med mycket stora klasskillnader. Det finns moderna butiker, fina bilar och lägenhetskomplex som samsas med kåkstäder, polioskadade uteliggare, sopberg och taxibilar av märket Lada.

Mycket intryck på kort tid så nu är vi nästan ännu mörare. Natten spenderade Ida och jag i ett dubbelrum på Beshale hotel. Nybyggt och helt OK hotel.

Nu väntar snart nya äventyr i nästa land.

Magnus kommenterade måndag 2 november 2009

Hej Anna,

Ute på resa igen, låter kanon.
Alltid kul att läsa vad du är ute på för äventyr :)
Ta det lugnt nu och var rädda om er.

Kram Magnus

Västafrika

30 okt 2009 - 4 dec 2009

Min tredje resa med Rosa Bussarna och denna gången har jag resesällskap med mig från början.
Fina vännen Ida och jag skall få återse den afrikanska kontinenten under fem veckor då vi reser från Benin till Senegal i en rosa buss.
Resenärer: SysterLyster

Sista timmarna.

Igår var det sista dagen på Kuba. Den spenderade vi med att åka häst- och vagn genom Havanna med en guidande förare, några sista timmar på Playan, ganska tidig middag hemma hos värdparet innan vi tog en sista Taxiresa till flygplatsen .

Idag landade vi till slut välbehållna på Landvetter efter ett byte i Paris där vi fick jogga med eskort till Sverigeplanet då planet från Kuba blev försenat.

Kuba var fantastiskt och människorna trevliga och hjälpsamma. Jag återvänder gärna längre fram i livet.

Ernest Hemingway

Idag började vi med en guidad tur mer provsmakning på Havana Clubs museum. Vi besökte en stor marknad med bland annat kläder, smycken, souvenirer, väskor, konst, musik och litteratur.

Sanna, Annika och jag tog en tur till Cojimar där vi försökte äta på Ernest Hemingways favorit fiskrestaurang men den var full av en japansk turistgrupp och personalen ignorerade oss totalt. Vi gick därför vidare till ett fik nere i hamnen där personalen var glad och trevlig och maten otroligt billig.

Efter en stunds letande fick vi tag i en Taxi och drog vidare till playan för att bättra på brännan ytterligare. Där fick Sanna ett kex med ordet "Amor" spritsat på av en kille som lite senare grovhånglade med en annan tjej.. Många järn i elden där.

Middag åt vi samlade på ett ställe som låg längs gatan Calle Obispo där det spelades mycket salsamusik och några dansade (dock inte vi). Efterrätten intog vi på en glassbar innan Sanna, Annika och jag tog , vad jag skulle gissa var, Havannas risigaste svarttaxi som bland annat saknade handtag på insidan av dörrarna..

Rom

Igår besökte vi till slut även insidan av regeringsbyggnaden Capitolio (den var ju stängd sist), på trappan utanför fotograferades vi med en antik kamera.

Vi köpte även på oss en hel del rom inför hemresan och tog en Taxi till stranden Santa Maria del Mar som ligger en bit utanför Havanna.

Kvällen spenderade vi på restaurang La Isabel som var en italiensk restaurang nere vi hamnen. De hade ett band som hette "Tröstarna" och spelade bland annat La Cucaracha för oss.

Idag var det beachen i Santa Maria del Mar som gällde igen tills det blev kallt och började blåsa. Senare på eftermiddagen började det åska och spöregna när vi skulle ut och äta. Vi sökte skydd under taket utanför stora teatern tills vi inte orkade vänta längre - regnet verkade aldrig vilja ge upp.

Vi åt på en mysig Tapas restaurang, därefter tog vi med oss Camilla och Fredrik för att dricka Daiquiris på La Floridita igen innan vi tog en "Coco-taxi" hem.

Ännu mer Havanna och Sarita.

Igår blev det en till dag på stranden utanför Viñales men vi tog dit via en organiserad busstur denna gång. Efter att vi blivit ytterligare lite brunare tog vi oss friheten att äta ute.

På restaurangen, där vi fick beställa lite på måfå då "The menu is broken", så bjöds vi på en rätt så mycket sunkigare version av en Tropicanashow men underhållande var det definitivt!

Idag startade vi dagen med ett besök till St. Tomas grottan, en av Kubas största där vi underhölls av en jätterolig guide som pratade engelska med ganska stark amerikans accent.

Därefter tog vi farväl av våra värdfamiljer och satte oss (alla fem) i en Taxi, vad annars, tillbaka till Havanna och vår fasta punkt Sarita. Tyvärr hade hon inget ledigt rum till Sanna, Annika och mig men naturligtvis en väninna som tog väl hand om oss och hade en finare lägenhet. :-)

Middag intog vi på Hotel Sevilla, med utsikt över delar av Havanna och hamnen. Godaste och dyraste middagen under hela resan, kryddor är inget som det slösas med här om man säger så..